Redan
från början var det meningen att jägarbataljonen såväl
underoff. samt manskap skulle erhålla studsare jämte huggare. Men
erhöll ej dessa förrän 1793. Detta år avsände Kungl.Krigskollegium
till Karlstad 300 reparerade studsare samt 10 nya och 213 reparerade huggare
med mässingsfäste jämte baljor, de felande huggarna skulle sändas
senare.
Underofficerarna synes enligt reg.rullarna ej fått ut studsare med tillbehör utan fick hålla tillgodo med med enbart huggare,ännu 1809 står endast huggare upptagna inte ens lifgehäng finnes.Spelet var också utrustade med huggare.
Enligt en Bataljons order 30/6 1806 skulle huggarna för allt manskap avläggas, "då de inte var till något gagn för knektarna, och att de oftast avbröt dem när soldaterna högg faskiner" och genast innan mötets slut inlevereras,De gamla "lifgehängen"afskaffades på samma gång och ändrades till "rensel remmar",dessa var 2 tum breda, dock synes denna order ändrats och huggarna återkom,iallafall för stunden. Detta hände bla.i anslutning till fälttåget i Pommern 1807,
"Före uppbrottet från Stralsund vidtogs den 22 juni den förändring i bataljonens beväpning att 25 af de skickligaste skyttar och flinkaste jägare per compagnie utvaldes och fingo bibehålla studsarna hvarjämte de från förråden i Stralsund utfingo hvar sin huggare att tillsvidare bäras i patronköket medan de öfriga manskapets studsare 75 per comp, jämte kruthorn, kulformar och patronbleckhylsor inlämnades på artilleri förrådet i utbyte av lika många musköter med bajonett" Efter en månad utrustades åter bataljonen med enbart studsare.
Detta "straffade" sig en smula, i Aug 1807,då franska styrkor anföll på tre fronter, wermlandsjägarna som tjänstgjorde som förpoststyrka, blev anfallna av kavalleri, dels nedsablades och blesserades flera jägare av sabelhugg, hvarom efter striden buros vittnesbörd af såväl hugg i hattar, jackor samt af de dödas o sårades antal. wermlandsjägarna som dessförinnan bortskjutit nästan all sin ammunition, måste till sitt värjande för dubbelhuggen i brist på huggare o bajonetter använda studsarekolvarna, hvarigenom en del studsare blev alldeles obrukbara.
Förlusterna för kapten von Echsteds compagnie blev följande:
Dödskjutna: fältjägare no 9 Gran samt 41 Gerdtberg
Blesserade: Löjtnant Ekman, underlöjtnant Löwenborg, fältjägarna:
10 Seger, 16 Gös, 24 Skans, 31 Eld, 32 Hagfäldt, 34 Åsberg,
36 Hjärpe, 38 Lind, 50 Dalberg, 63 Lillja och 81 Rapp.
De flesta skador anges som hugg i hufvud och armar